Anarki på hjärnfarmen

Jag tänker på kreativiteten lite som en bordercollie som bor i mitt huvud. Den föser ordens får i önskad riktning när jag visslar kommandon åt den.

Vissa dagar lever kreativitetens bordercollie upp till sitt rykte som kvicktänkt och hårt arbetande tankehund. Den föser in ordfåren i idéfållan snabbt och disciplinerat, i nya och spännande formationer. Ibland gör den levande ordfårpyramider av dem. Ibland dansar ordfåren kosackdans in i idéfållan. Ibland smyger de in som ninjor. Och jag kan inte annat än att utbrista i ett ”snyyyggt, grabben!”

Andra dagar, som i dag, är det sämre ställt med kreativitetens bordercollie. Den bara springer omkring och jagar fiskmåsar medan ordfåren ränner runt huller om buller, och skulle någon av dem mot förmodan självmant irra sig in i idéfållan så snubblar de över varandra och fastnar med huvudena mellan spjälorna, och gör de inte det så rymmer de ur idéfållan lika kvickt som de kom in och sedan springer de sin väg och ramlar ned för ett stup eller nånting.

Och sedan får man ringa till idéernas James Herriott och be honom komma och lappa ihop de stackars ordkräken men det är alltid five o’clock tea i idéveterinärernas värld när ordfåren skadar sig så innan idéernas James Herriott dyker upp har glömskevargen ätit de ordfår som inte spontant har fyllts med helium och svävat bort (ordfår gör så av någon oförklarlig anledning).

Och mitt i all denna krambambuli, vad gör kreativitetens bordercollie? Den springer iväg tillsammans med den feta, lata facebookbulldoggen och gör riktigt fula, korkade idévalpar som är så skadade att jag blir tvungen att stoppa dem i en säck och kasta den i sjön för att de inte ska behöva lida i onödan.

I dag kom de inte ens så långt som till parningsskedet, min kreativitetens bordercollie och den dumma, fula facebookbulldoggen. De bara låg där och gnydde ömkansvärt och pruttade. Jag ringde till idéernas James Herriott men han kunde inte komma, sade hans kollega Tristan, för han hade fastnat med armen i en deadlinekossa och kom inte loss.

Tristan skulle ha kommit själv, men han var antingen för full eller för nykter för att besöka min hjärnfarm, jag minns inte vilket.

Det har jag märkt, att kreativitetens bordercollie jobbar allra bäst när han får en orosfri diet. Matar man honom med oroskex och stresspripplor så vet man att det är tankeförstoppning som gäller de följande dagarna.

Eller så blir det den här sortens tangentbordsdiarré. Idéernas James Herriott indeed.

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

2 thoughts on “Anarki på hjärnfarmen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s