Down Under 10: Melbourne Zoo och det dåliga samvetet

När jag var liten hörde besök på Högholmens zoo till sommarens höjdpunkter. Gammelfaster Vivi bodde på Brändö och tillsammans med henne brukade vi gå och se på isbjörnarna (som fanns där på den tiden) och de övriga djuren.

Jag minns att jag brukade tycka lite synd om djuren som ju på sätt och vis var satta i fängelse för att vi ska kunna ha roligt åt dem. Och så här var det i långa tider. Men saker har förändrats, och hur galet det än är så är det djuren på zoo som har tur i dag. Krasst sett.

Det är lätt att tycka synd om elefanten här. Se nu på hens sorgsna blick. ”Vi ser er. Vi minns.”

Men faktum är att de här djuren kommer ingen att skjuta på för deras betars skull. De är dessutom sin arts garanti (eller någonting ditåt) för överlevnaden.

Australien 2017-176.jpg

Här på Melbourne Zoo finns det till exempel en indonesisk krokodilart som det finns cirka 200 exemplar kvar av i det vilda. Snart är också den indonesiska krokodilen borta från naturen, men den och många andra arter har ändå en liten chans till en comeback tack vare den levande genbank och det skydd mot den totala utrotningen som djurparkerna erbjuder.

Men det är klart, man kan ju inte låta bli att tycka lite synd om dem trots allt. Och lite skyldig för att man använder dem som söndagsnöje för barnen.

Australien 2017-170

Men det har gått dithän att barnen, om de överhuvudtaget ska få se en stor del av de här djuren, måste skynda sig. Bara under min livstid har bortåt hälften av alla landlevande ryggradsdjur försvunnit. Hisnande.

Australien 2017-177

Är det bara min fantasi, eller ser de alla lite ledsna ut? Jo, det är det, de bryr ju sig inte, på individnivå. Eller på någon nivå. Det gör ju det ytterligare lite ledsammare. De skattar åt förgängelsen och de förstår det inte ens.

Eller kanske med undantag av elefanterna. Det är totalt ovetenskapligt av mig att säga det, men jag kan inte släppa tanken på att de fattar vad som är på gång.

Australien 2017-171

Australien 2017-169

Den här kompisen kände barnen genast igen. ”Kung Julien!”

Australien 2017-174.jpg

Australien 2017-175

Det var det för i dag, lite djurfunderingar och -bilder. I morgon rattar vi vår röda raggar-Holden vidare västerut på Great Ocean Road.

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s