”Ateist eller kristen, vilket är förnuftigast?” Svaret kan överraska er!

I ett svagt ögonblick lovade jag att delta i en debatt om Guds existens. Debatten arrangeras av Veritas Forum, den går av stapeln i Vasa fredagen den 17 november och jag ska debattera mot en svensk kristen apologetiker vid namn Mats Selander.

Jag och min stora käft.

De här debatterna ändar sällan i någonting konstruktivt, de slutar oftast i ett verbalt ställningskrig och att alla tror att de har vunnit när båda sannolikt har förlorat.

Rubrikfrågan som ska debatteras är ”Ateist eller kristen, vad är förnuftigast”. Jag vet ju att de (arrangörerna och min motdebattör) förväntar sig att jag ska svara ”ateist”.

Synd att behöva göra dem besvikna.

Det är nämligen inte alls alltid förnuftigast att vara ateist, åtminstone inte öppet. Det finns gott om länder där det är rent ut sagt livsfarligt.

Eller åtminstone illa för karriären och det sociala livet. Det finns definitivt tillfällen då det är förnuftigare att bli kvar i det ateistiska skåpet.

Sedan kommer de säkert att be mig presentera bevis för min tro på att det inte finns en gud. Det tänker jag inte göra, för ingen kan bevisa att någonting inte existerar. Det är en logisk och faktisk omöjlighet.

Bevisbördan ligger alltid hos den som påstår att någonting finns.

Därefter, gissar jag, kommer de att be mig försvara vetenskapens syn på livets uppkomst och kräva att jag förklarar hur ”någonting” kan komma ur ”ingenting”.

Nå, för det första: ateism har ingenting med livets uppkomst att göra. En ateist kan tro på att livet kom uppstod när en betelgeuzisk mega-orangutang från elfte dimensionen snöt sig en morgon för trettiotre miljoner galaktiska cykler sedan.

En ateist kan tro på vilka dumheter som helst, så länge hen inte tror på gud(ar).

Nå, nu råkar jag ju lyckligtvis understöda vetenskapens syn på livets uppkomst, så därför, för det andra, ”någonting” har inte kommit ur ”ingenting”.

Det här är en av de där seglivade och eventuellt medvetna missuppfattningarna eller förvrängningarna av evolutionen och av Big Bang, där samma argument brukar användas.

”Någonting” kan inte komma ur ”ingenting”. Eller snarare utan orsak.

Den moderna kosmologin utgår de facto från att allting började från ingenting, vilket i princip är sant, men också då hade det en utlösande faktor. Vi vet bara inte vilken den är – ännu.

Men bara för att vetenskapen inte kan sätta fingret på dem alla – ännu – så betyder det inte automatiskt att ”God did it”.

Fast beträffande evolutionen kan vetenskapen faktiskt sätta fingret på de allra flesta punkterna.

Sedan vet jag att de kommer att försöka sätta mig på pottan beträffande det här med hur det kan komma sig att vi existerar trots att oddsen är väldigt mycket emot det. Det måste finnas en gud som har ordnat så att allting ledde till att vi kom till.

Jag skrev om det här åt en FB-bekant, jag skrev att det är intressant det där med hur de här trons försvarare spänner vagnen framför hästen i sin iver att intala sig att alla omständigheter som ledde till livets uppkomst måste vara ditsatta av en gud.

Det är som i Douglas Adams exempel med vattenpölen som vaknar upp en morgon och förundrar sig över hur gropen som den ligger i tycks passa den EXAKT. ”Det kan inte vara ett sammanträffande”.

Ett av mitt livs största aha-upplevelser var när jag fattade det här med att de unika omständigheter som ledde till vår existens inte var ett stort, osannolikt mysterium utan en förutsättning för att jag överhuvudtaget skulle kunna förundra mig över det.

Jag lever och kan begrunda livets mysterium eftersom alla omständigheter råkade bli exakt de rätta för att jag och alla andra skulle kunna uppstå. Hade det inte blivit så, då hade vi inte kunnat sitta här och begrunda det här.

Det att livet uppkom och utvecklade sig så här långt var en otroligt osannolik kedja av händelser. Och det finns sannolikt biljoner och åter biljoner planeter i universum där allt det här INTE hände.

På de planeterna sitter ingen och filosoferar kring livets uppkomst, för det uppkom aldrig. Men här uppkom det.

Ni vet exemplet med den oändliga mängden apor som får en oändlig mängd skrivmaskiner och en oändlig mängd tid.

Förr eller senare skriver någon av dem Shakespeares samlade verk – i misstag. Det är en matematisk oundviklighet.

I ett så gott som oändligt universum, och med en så gott som oändlig mängd tid händer de mest osannolika sakerna förr eller senare, någonstans, om man väntar tillräckligt länge.

Det hände här.

Men det är som om de här trons frommaste försvarare inte skulle vara kapabla att se det hela ur den synvinkeln. Det tutar bara upptaget då man försöker förklara, eller så får man den där kristet medlidsamma och farbroderliga blicken.

Nå, ett försök till slår knappast hål i båten.

 

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

7 thoughts on “”Ateist eller kristen, vilket är förnuftigast?” Svaret kan överraska er!”

  1. Guds existens, livets gåta,allt detta är väl frågor som diskuterats så länge filosofiskt tänkande existerat. Mycket är förklart tack vare vetenskapen, finns väl åtminstone tre stora gåtor kvar, hur uppkom universum, hur uppkom livet och hur uppkommer medvetandet. Lycka till i debatten , den behövs alltid.

    Liked by 1 person

  2. Glöm inte det självgoda leendet och den översittande tonen när den religiösa förklarar att även ateismen är en tro. Man har bara bytt ut Gud/Jesus mot Richard Dawkins eller Christopher Hitchens.

    Gilla

  3. Hej Marcus! Spännande med debatten.

    Jag skulle vilja invända mot ditt påstående: ”ingen kan bevisa att någonting inte existerar. Det är en logisk och faktisk omöjlighet.” Det stämmer inte. Jag kan bevisa att det inte ligger en ost lika stor som månen på New York genom att presentera dokumentation över hur New York ser ut. Jag kan bevisa att jag inte är en gift ungkarl genom att peka på att det är en logisk omöjlighet. Så ni må inte vara kapabla att bevisa att Gud inte finns, men det beror inte på att det aldrig går att bevisa att något inte finns.

    Allt gott!

    Gilla

    1. Hej Micael,

      Du har delvis rätt i din invändning. Jag borde ha varit precisare i mitt definierande av premissen. Du kan naturligtvis bevisa att en jättelik ost inte ligger ovanpå New York. Och du kan förstås bevisa att du inte är en gift ungkarl.

      Men jag – eller någon annan för den delen- kan fortfarande inte bevisa icke-existensen av gud(ar).

      Russells tekanna alltså. Det var Bertrand Russel som illustrerade det här problemet med sin hypotetiska tekanna i omloppsbana runt Mars. Det är, praktiskt taget, omöjligt att bevisa att den INTE finns där. Åtminstone i dagens läge.

      Eller säg nu då en tekanna i omloppsbana runt Betelgeuse.

      Jag kan också påstå att det svävade en jättelik ost över Manhattan i måndags, men den slank in i ett maskhål i rumtidsväven och befinner sig nu i bortre änden av Andromedagalaxen.

      Ha det bra!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s