Avskaffa religiösa morgonsamlingar i skolorna? Varför det? Låt dem skjuta sig i foten!

Rent principiellt är jag emot de religiösa morgonsamlingarna och anser att de helst borde förbjudas helt och hållet. Kyrkan har ingenting i skolan att göra om man frågar mig. Men i praktiken: äh, låt dem hållas. För mig personligen, och för de flesta som jag känner, fungerade morgonsamlingarna i min egen barndom som ett slags vaccin mot religiöst propellerhatteri.

De som drog morgonsamlingarna var ofta väldigt uppenbart lätt trötta på livet och trodde knappast värst helhjärtat på det som de pratade om, eller så var de annars bara smått komiska, och fick mig att ta avstånd från kristendomen snarare än att söka mig till den.

Just av den här orsaken, att de flesta som säljer kristendom åt barn (en lätt snuskig tanke i sig) är så tafatta och inte vet vad kidsen bamlar om, har gjort att jag inte har varit värst aktiv när det kommer till att styra mina barn runt religiösa grejer i skolan. Låt dem gå med klassen till kyrkan och låt dem lyssna på vad Jesusfolket har att säga. Det ger dem bara en nödvändig lektion i kritiskt tänkande.

Och hittills har det funkat bra. Ingendera av min pojkar har blivit särskilt övertygade. Kanske delvis för att jag har förklarat för dem, lugnt och sansat, att man inte behöver ta det på så stort allvar, det som de här tanterna och farbröderna pratar. De tror på en sak och andra tror på andra saker. Pappa tror inte på någon av de sakerna.

Att strikt börja förbjuda sina barn att ta del av någon sorts religiösa intryck gör religionen bara till förbjuden frukt, och alla vet ju hur den smakar. Bättre då att vaccinera dem med små doser av halvljummet morgonsamlingspräppel.

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, författare och inbiten fotoentusiast.

4 reaktioner på ”Avskaffa religiösa morgonsamlingar i skolorna? Varför det? Låt dem skjuta sig i foten!”

  1. Jag instämmer i det mesta, som du skriver. Min pappa var ateist, min mamma kristen i kyrkans mening och jag kände mig kristen till jag skulle gå konfirmationsundervisningen.
    Då hade jag börjat tänka själv och lämnade prästen och konfirmationen åt sitt öde. Pråsten gjorde det misstaget att så att säga i förbigående nämna vad som skulle hända
    om man inte trodde på Gud och Jesus – jo, då hamnar man i helvetet. SÅ var det med det.

      1. Jag läste texten på länken jag fick – och, jag fascinerades av tanken på att det kanske är så att vi inte vet om det är real world eller fake world där vi håller till just nu, hehe.

  2. Håller med, både Marcus och macilane ovan. Jag är tacksam för vad skriftskolan gav mig. Jag var en dålig elev som använde det förbjudna ordet ”varför”. När det var över hade jag en stadigare grund att bygga mitt liv på. Jag förstod att religionen inte kunde ge någonting, och att den skepticism jag innerst inne hade känt var berättigad. Tack för det. Jag är en lyckligare människa för att jag nu har en världsåskådning som inte är instängd i en rigid ram utan fritt kan utvecklas.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.